Så har jag lämnat in min uppsats. 

Igår, med två minuters marginal, lade jag fyra stycken exemplar plus utskriven blogg i lådan på HDK.

Jag kände mig så lättad! Det var som att jag kom tillbaka till livet, efter att ha varit instängd rent bokstavligt i min lägenhet, men också i mina egna tankar med en oändlig expanderande process. Och nu har jag liksom en massa plats. Det är nästan så att jag känner mig tom. Och kanske lite ledsen. Ledsen över att ett kapitel i livet snart är över och att jag om två veckor (!) kastas in i arbetslivet. Ba sådär. Vilket naturligtvis ska bli roligt på sitt sätt. Men jag antar att det är så. Man bävar för avslutet. Att skiljas från den vardagen som i mångt och mycket har varit riktigt kämpig. MEN som också har gett mig mer än jag kunnat drömma om den där januaridagen 2010 då jag gick in i den stora byggnaden där introduktionen för lärarprogrammet höll till. Så många människor jag mött, och lärt känna, och som nu ligger mig varmt om hjärtat. Och alla seminarier som har fått min hjärna att gå på högvarv när mina tidigare erfarenheter ställts på sin spets och formulerats om. Det har varit ett härligt kapitel och än är det inte slut. Jag har en del saker att genomföra först.

Och nu då?

Jo, jag har precis läst igenom den uppsats jag ska opponera på och läst den tillhörande bloggen (det som är skrivet under denna kurs) och tycker att det är väldigt intressant att ta del av andras arbeten! :)

Sedan stundar ju den gemensamma "hängingen" som det så fint står i vårt schema. Utställning på Pedagogen.

Jag är fortfarande lite villrådig när det gäller mitt eget. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men jag har tankar på att besökarna skall få uppleva äckliga saker både visuellt och auditivt. Jag har tänkt att spela in en massa olika ljud som spelas på repeat i en mp3-spelare med hörlurar som hänger från taket. Kanske också ha lappar, där besökarna får skriva ner sina upplevelser för att få någon slags bild med vad jag har väckt för reaktioner. Jag har nog även tänkt att ha mina bilder uppsatta, eftersom de ändå är en stor del av min gestaltande process. Tycker att det är lite svårt att veta hur utmanande det är, och OM det måste vara det. I och för sig så är det en utmaning för mig att visa upp de bilder jag har gjort och verkligen stå för dem. Så det i sig är ju stort. På något vis. 

Aja, nu börjar klockan bli mycket och jag borde sova lite så jag kan få något gjort imorgon.

Hej svejs!

I fredags hade vi en delredovisning för vår gestaltning. Här kommer min PP-presentation:

Den nuvarande titeln på mitt arbete

Jag berättade lite om hur jag från att ha tänkt att göra en barnbok, till att mer fokusera kring äckliga saker. Jag köpte även Promarkers och testade att rita med dem.

Några exempelbilder.

Steg-för-steg-bild.

Äckligt porträtt på Lisa.

Gick emot en av mina egna rädslor - Rensa kyckling.

Gjorde även sökning på äckliga saker.

Här är filmen på min tå som jag har upplagd här på bloggen.

Konstnärliga referenser.

Hur jag har tänkt att presentera min gestaltning på Pedagogen 3-5 juni. Jag tänker mig att de skall få uppleva obehag och äckliga saker med både hörseln, synen och kanske känseln. 

Tack för idag! :)