Så en veckoreflektion.

Hur har veckan varit? Jag känner mig en aning förvirrad. Vad är det jag gör? Vad är det jag prövar? Vilket syfte har de bilder jag gör?

Jag pendlar mellan att rita så äckliga bilder att jag knappt vill titta på dem och att rita söta ugglor. Det är som att jag behöver väga upp allt äckel med något gulligt. Något sött. Varför är det så? Är det så vi är skapade, vi människor? Om man störs i sin harmoni, måste man till slut hitta något som återskapar balansen. Kanske är det så? 

Jag fick för ett tag sen en kommentar under en av mina bilder som löd "Min hjärna kan inte förstå att det är en tjej som har gjort det här", vilket jag började fundera över och gjorde att jag ville fördjupa mig i det lite ytterligare. Varför skulle inte en tjej kunna göra fula och äckliga figurer? Varför är det svårt att förstå att en tjej HAR gjort det? Och varför ens fokusera på om det är en kille eller tjej. Det är ju väldigt, väldigt oväsentligt.

Så, var står jag?

Den här veckan har gått till att testa mina nyinköpta Promarkers eftersom jag känner mig väldigt ny på det. Jag köpte även ett block med papper som är avsedda för just dessa. Men jag har även prövat på skisspapper, vilket var ganska kul att rita på, eftersom det sög åt sig färgen väldigt mycket! 

Det jag känner att jag parallellt behöver med ritandet är att hitta konstnärer som gör liknande konst. Om det är någon som har några tips så är de mer än välkomna! Jag tänkte också leta på internet och hoppas på att jag hittar många intressanta konstnärer som jag kan skriva om här och som kan inspirera mig!

Här kommer några bilder jag har jobbat på under förra veckan och de senaste dagarna. Jag känner en viss oro för att lägga upp vissa av dem, eftersom jag är rädd att någon skall ta illa upp eller så.

Isåfall ber jag redan nu om ursäkt. Men det är ändå spännande att se vilka reaktioner som kommer, eftersom jag, som en del i detta arbete, vill undersöka hur äckliga bilder kan vara innan det blir för mycket. Men kan det BLI för mycket?Och VEM bestämmer det?

Nu har jag ändå inte tagit med vissa delar, men detta är lite för att utmana mig själv också. 

Det kommer att komma mer, men detta är vad jag lägger upp just nu!

Jag skall också göra lite research på konstnärer som gör obscen, utmanande eller provocerande konst, för att se hur långt de har gått och vilka reaktioner de har fått. 

Hej så länge!

Tisdagen och onsdagen fylldes av en otroligt givande, skapande och rolig workshop. Den gav mig nya idéer till mitt examensarbete, som nu gjort att jag helt bytt riktning!

Jag kanske inte kommer att göra en barnbok. Tyvärr.

Men!

Jag ska istället jobba med något som blir mer fokuserat på vad jag själv är nyfiken på. Låt mig skriva några ord:

Äckligt. Tabu. Obscent.

Hur långt kan man gå egentligen? Utan att det blir perverst, snuskigt eller obscent? 

(Bilden är hämtad härifrån)

Denna vecka blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, utan att det i sig skulle betyda något negativt. Visst är det tråkigt att jag inte får göra detta tillsammans med Lisa, men att arbeta själv är verkligen en utmaning för mig. Det är skrämmande men samtidigt väldigt spännande och motiverande.

Jag har börjat fundera kring hur jag vill göra boken, vad som ska vara med och varför. Jag har mer och mer kommit in på genus och de stereotypa könrollerna. Jag känner att det vore spännande att leka med dem, byta plats, göra om med mera. Och varför? Jo, dels för att ifrågasätta, och dels för att "öppna upp" människors syn på hur man som människa skall och inte skall vara.

Igår var jag och Lisa på Konstmuseet och gick på en guidad visning på den aktuella utställningen om Helene Schjerfbeck (1862-1946). Det var en mycket intressant historia vi fick ta del av - hennes liv och delar av hennes verk. De mest fascinerande målningarna var hennes självporträtt som hon gjorde under större delen av sitt liv. Den första när hon var 13 år gammal (!) och den sista ett år innan hon dog (1945). Hon kom in på konstskola som 11-åring och fick då bli bekant med det akademiska, klassiska sättet att måla (naturalism). När hon sedan flyttade till Frankrike, började hon måla mer förenklat och reducerat, eller som de beskriver på Konstmuseets hemsida: "personlig fransk-influerad symbolism" (klicka HÄR för att komma dit). Spår av till exempel kolkritor lät hon medvetet vara kvar, vilket fascinerade mig. Att låta olika material synas, istället för att de skall döljas. Hon var också medvetet provocerande, vilket är fascinerande för den tiden.

Jag blev inspirerad av Schjerfbeck eftersom hon i senare delen av sitt liv och karriär målade mer abstraherat, vilket jag själv tycker om. Hennes senare själporträtt visade mer hur hon kände sig istället för att visa hur hon egentligen såg ut. Jag influeras mycket av det surrealistiska och abstrakta, och därför tror jag att jag kan hämta inspiration från Schjerfbecks målningar. Inte just någon specifik teknik eller liknande, eftersom jag inte innehar de kunskaperna, men själva känslan och idén känner jag att jag kan ta tillvara.

Det skrämmer mig även att jag inte är så insatt i konsthistoria, och att det därför blir svårt att hitta influenser. Men jag tänkte, tillsammans med Lisa, besöka många gallerier etc för att kanske där upptäcka något jag kan använda mig av. Sedan finns det ju mycket att använda sig av i barnlitteraturen, vilket ju är den kanske mest relevanta källan att inhämta inspiration och influenser ifrån. Jag vet inte. Men det är spännande och jag känner mig väldigt taggad!

Här är de två karaktärerna jag har jobbat med idag. Jag tänker mig att ha en presentation av karaktärerna i början, så att barnen kan bli bekanta med dem redan innan man läser boken.

Har sammanställt barnens idéeroch pedagogens tankar/idéer. Lägger upp dem här så ni kan se vad jag kommer att utgå ifrån.

Några av barnen ville ha med en SuperNinjaSpion. Jag skissar lite på denna och funderar på om jag ska leka lite med de stereotypa könsrollerna och blanda dem lite.

I mitt gestaltande examensarbete kommer jag att framställa en barnbok. Inspiration till innehållet har jag hämtat från min VFU-plats (praktikplats), både från barn och pedagoger. Jag har under mina VFU-perioder inte upplevt ett aktivt sätt att jobba med barnlitteratur. Det blir oftast en envägskommunikation från pedagog till barnen. Därför vill jag hitta ett sätt att göra det mer intressant och inspirera pedagoger och andra lärarstudenter till att bejaka sitt eget skapande som ett verktyg i verksamheten. Jag vill även få barnen att bli mer delaktiga och på så sätt skapa en gemensam miljö för lärande.

Frågor som präglar mitt arbete är följande: Vad kännetecknar en bra barnbok? Hur ska texten vara utformad? Vilket ämne skall den beröra?